Vår lilla 1+ åring är redan en imitatör av rang. Hon snappade överraskande snabbt att det är något speciellt med den där plastmojen med knappar på. Vi lite äldre kallar den för telefonen men just det är inte så viktigt. Efter att ha sett hur mamma och pappa går runt med pratmaskinen mot örat babblandes en massa för sig själva vet vi redan hur det går till. Vi har även fått praktisera färdigheten genom att hålla apparaten mot örat men då kommer det ljud ur den. Tyst sitter vi och lyssnar. Mamma och pappa försöker inbilla dotter att det minsann är mormor eller farmor som glatt vill prata, ska du inte säga något tillbaka, något litet, snälla. Men den går vi inte på. Hallå. Mamma och pappa är inte att lita på när det gäller tekniska finesser. När pratmaskinen låter tillbaka kan man trycka på knapparna så det tutar. Gärna knappen med lur på så att vi hänger upp på mormor eller farmor som är mitt i en mening. Klick.
När mamma och pappa inte använder prat maskinen så är det fritt fram att använda den själv. Så vi tar den mot örat och går runt i rummet och pratar i den. Då gör den inga ljud tillbaka vilket är ganska skönt så blir man slipper bli störd i sitt samtal.
Om vi inte når till telefonen så går det lika bra med en fjärrkontroll till TVn.
Och hur gulligt är inte det att se sin lilla traska runt i köket med fjärrkontrollen mot örat inbegripen i ett tillsynes mycket djupt samtal.
Jättegulligt ända tills fjärrkontrollen doppas i en balja med vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar