Gnapp vilket platigat

Såg filmen "28 weeks later" häromdagen. Uppföljaren till "28 days later". Två hyfsade skräckfilmer med en fascinerande och faktiskt inte helt orealistisk story. I kort så handlar filmerna om att ett mystiskt virus förvandlar alla människor i Storbrittanien till skogstokiga fotbollhulliganer med blodsprängda ögon. Enda sättet att klara sig undan är att inte utbyta kroppsvätskor med en smittad. Det visar sig under filmernas gång vara ganska svårt då de ilskna smittbärarna uppträder särdeles påflugnet och efterhängsamt.

Det jag gillade mest med "28 weeks later" var att filmmakarna iallafall försökte spränga gängsemallen lite vad gäller de värsta skräckfilmsstereotyperna och klichéerna. Ingen skonas på vägen, ond som god.
Tyvärr störde jag mig på att vissa av karaktärerna fick agera liteväl korkat för att storyn skulle drivas vidare. Det är måhända en skräckis kliché som lämnades intakt. Det är i vart fall sevärda och välgjorda filmer som absolut är att rekommendera.

Men det var inte själva filmupplevelsen som lämnade det största intrycket hos mig efter att sluttexterna börjat rulla och upplägget för nästa rulle "28 months later" var klart.
För jag fick ganska snart en bestämd känsla av att den här handlingen har jag läst någonstans förut. Allt kändes så... bekant på något vis.
Inte som i Matrix där filmen är ett härligt hopkok av allt från Alice i underlandet till Trollkarlen i Oz. Nej, den här känslan var att "28..." filmerna är ett direkt plagiat av ett gammalt litterärt storverk. Så skickligt kopierat att ingen ens märkt stölden.

Plötsligt slog det mig var jag sett det. Jag mindes barndomens besök hemma hos mormor och morfar. Jag mindes min mosters digra samling av seriealbum i en garderob som jag hungrigt plöjde genom där. En mängd Gaston, Spirou, Iznogoud, Johan och Pellevin, Asterix och inte minst Smurf album.
Och det var just där jag hade läst det. I ett smurf album. Det var därifrån allting stammade.
För i ett smurfalbum finner man en särdeles tragisk och uppskakande historia. Den tar sin början med att en helt oanande anonym smurf som går fredligt i skogen blir stungen av en mystisk mygga som surrar hotfullt kring en blomma.
Ganska snart börjar smurfen visa oroväckande symptom på allvarlig sjukdom och plötsligt i en dramatisk ruta förvandlas han från ljusaste blå till mörkaste svart!
Inte nog med detta. Nu går han inte längre fram som alla andra smurfar, han hoppar jämnfota! Han säger inte smurf, han säger GNAP och är JÄTTEARG!

Så nu skuttar alltså den aggresiva svarta smurfen runt i skogen och så fort han ser en oskyldig ljusblå frisk smurf går han till attack och bits. Precis om i "28..." blir alla bitna smittade av Gnap sjukan och snart studsar alla smurfar runt i smurfbyn som påtända gummibollar på raveparty. Alla är svarta och alla är arga... utom gammelsmurf. Alla försök att hitta ett botemedel har misslyckats och bara gjort saker värre. Jag vill inte avslöja hur det slutar men det är mycket spännande in till sista rutan.

Så tänk på det när ni ser filmerna, och ära den som äras bör.
28 weeks later på IMDB
http://www.imdb.com/title/tt0463854/