Jag skrev i en annan text hur jag brukar läsa gratistidningarna när jag är ute på mina pendlaräventyr. En oväntad bonus med att åka pendeltåg som korsar landsgränser är att man dessutom kan krydda sin tillvaro med att läsa gratisnyheterna från broderlandet. Som att kika genom ett litet nyckelhål in i den danska nationalsjälen. Ett ganska litet nyckelhål må vara.
Så på bordet framför mig låg plötsligt en dag en kvarglömd dansk version av Metro, Metroexpress. Med hjärnan i sakta återhämtning efter en hård dag med smågangstrarna kändes det bra att låta sodukun vila. Danska nyheter it was. Tyvärr så verkade livet på andra sidan sundet vara ungefär som livet på denna sidan. Skvaller, reklam och tv-sidor, inga skämtteckningar med religiöst innehåll överhuvudtaget. Boring. Men på en sida fanns det en spännande artikel. Den föll litegrann inom mitt eget yrkesmässiga område, pedagogik.
En viss Kirstine Lindberg Sørensen har skrivit en uppsats om barns språkinlärning. Hennes tes är att det är helt OK att låta barn svära. Hon säger att det finns en grund till att det finns svordomar, vuxna använder dem ofta och det stimulerar språkutvecklingen.
"För att lära sig språk ska barn experimentera med det och här fungerarEfter jag läst artiklen är jag faktiskt beredd att hålla med lite. Det är inte så flummigt som det först kan verka.
svordomar som ett spännande hjälpmedel. Det kan göra barnens språk mer
mångsidigt."
(egen översättning)
Kristine Lindberg Sørensen säger att barn kanske inte alltid först förstår ordens innebörd men vet när de brukar användas och i vilket syfte. T.ex att det inte är OK att svära i kyrkan eller hos mormor men om man slår sig på tummen med en hammare är det en annan sak. I ett sådant fall som hammare möter tumme så vore det konstigt om vuxna får sväva ut i eder och förbannelser medans barnen inte ska tillåtas några känslouttryck.
Det är många saker vi vuxna säger åt barnen att de inte ska göra men ofta sätts det regler vi själva har svårt att efterleva. Här i ligger nog ganska mycket av problemen vi ser idag. Vuxna är urusla förebilder ibland. Barn gör sällan som vi säger, de gör som vi gör. I det perspektivet är bruk av svordomar ett ganska litet problem. Utom, som Kristine Lindberg Sørensen säger i artiklen, när fula ord används i mobbing situationer, då är det mer berättigat att ingripa som vuxen.
Kom att tänka på att när jag själv började läsa franska var det svordommar och fula ord jag slog upp först i uppslagsboken. Man måste ju börja någonstans! Fast efter sex års franska studier kan jag sorgligt nog endast med stor svårighet beställa en öl. Garcon, un bière s'îl vous plait. Ungefär. Men jag kan fortfarande ett gäng ludna glosor! Och just det, Je m'appelle Marie et je suis une standartiste! (Jag heter Marie och jag är en växeltelefonist. Hur är hjärnan kopplad om man minns sånt!?). Jag var dock inte den mest motiverade franskastudenten.
Tror dock att vi fortfarande kommer försöka hålla lite koll på kraftuttrycken på vår avdelning. Att göra saker med viss måtta är också en livsläxa.
Läs själva,
http://www.metroxpress.dk/dk/article/2007/09/14/07/5613-51/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar